En del av bygden: Mikke Ejrevi brinner för kultur och idrott. Han jobbar som kultur och bibliotekschef på Sara Kulturhus och på fritiden besöker han Skellefteå Kraft Arena så ofta han kan. För honom är det ett självklart val att välja arenan framför tv:n när det är match.

Det är en spännande tid att bo i Skellefteå. Staden växer som aldrig förr och dessutom levererar hemmalaget Skellefteå AIK i regel vinst efter vinst. Mikke Ejrevi blir nästan förvånad om det blir en förlust. Han har årskort och i en aktiv vardag gör han sitt bästa för att vara på plats så ofta han kan när det är match på arenan. Speciellt när det är dags för slutspel.

"Vi har ett fantastiskt utbud av både kultur och idrott samt att Skellefteå just nu är i en expansiv fas, det gör det extra spännande att bo här", säger Mikke Ejrevi.

Hej Mikke! Kan du berätta lite om dig själv?
– Jag är en 46 år ung man som bor med sin fru, våra två barn och pudel i ett radhus på Älvsbacka i centrala Skellefteå. Mycket av min fritid ägnar jag åt familj och vänner, men också kultur och idrott. Jag är en flitig användare av Skellefteå kommuns kultur- och fritidsutbud och jag tar gärna del av scenkonst i olika former, utställningar, träningar och matcher. Jag älskar också att resa, gärna med familjen. Nu senast reste vi till Italien.

Vad är det bästa med Skellefteå?
– För mig är det bästa att de flesta av mina nära och kära bor här. Sen är jag också en nostalgisk person och det gör nog att jag trivs extra bra, eftersom det är här jag har vuxit upp så finns det ju väldigt många minnen härifrån. En annan sak jag gillar är att vi har ett fantastiskt utbud av både kultur och idrott samt att Skellefteå just nu är i en expansiv fas, det gör det extra spännande att bo här.

På vilket sätt är Skellefteå en hockeystad?
– Skellefteås koppling till hockey och i synnerhet Skellefteå AIK är stark, därför känns det naturligt att AIK kallar sig för bygdens lag. Det märks tydligt när det är matchdag. Vill man handla ifred ska man göra det på matchdagar. Sedan vet jag att en hel del kulturarrangemang också anpassar sig efter hockeyn för om något planeras in samtidigt som en match är det inte säkert att det blir så välbesökt.

– Jag var med i projektet ”Låna en Skellefteåbo” som gick ut på att integrera nyinflyttade i samhället. Jag lånades av en kille som undrade vad människor i Skellefteå gillade och då valde jag att ta med honom på en hockeymatch. Det blev en wow-upplevelse och när vi kom in i arenan utbrast han ”Är det här alla människor gömmer sig?!”.

"Min pappa var hockeytränare, storebror spelade hockey och mamma satt i en hockeystyrelse så det var naturligt att även jag skulle bli hockeyfrälst", säger Mikke Ejrevi.

Har du alltid varit intresserad av hockey?
– Så länge jag kan minnas. Min pappa var hockeytränare, storebror spelade hockey och mamma satt i en hockeystyrelse så det var naturligt att även jag skulle bli hockeyfrälst. När vi var små brukade vi ofta leka hockey och att vi var olika spelare i vårt bandyrum i källaren. Intresset för hockey har levt kvar.

Minns du hur det kändes att gå på hockeymatcher när du var liten?
– Främst minns jag matcherna med CRIFs A-lag. Jag har en stark känsla för Kopparhallen och blir lätt nostalgisk varje gång jag kör förbi. Jag minns det som att det ofta var fullsatt på matcherna och högt tryck. Ställde man upp och deltog i klacken kunde man få presentkort på billigare hamburgare. Jag ställde mig i klacken, men jag ska ärligt säga att jag ibland var lite rädd för de äldre killarna och gubbarna som kunde låta rätt så arga. Kopparhallen var ibland så kall att man i pauserna fick gå ut och värma sig. Det är goda minnen. När jag var liten var CRIF riktigt bra och även om AIK alltid var numret större spelade lagen många säsonger i samma serie.

"Även om jag går ensam blir det aldrig ensamt. Jag har gått på hockey i många år så det finns alltid bekanta på plats", säger Mikke Ejrevi.

Har du själv spelat hockey?
– Jag har spelat för CRIF, Bureå och Byske. Jag spelade upp till juniorålder och gjorde också några inhopp med A-laget, sedan tog jag en paus och spelade innebandy. Några år senare gjorde jag comeback och spelade ett par säsonger i Byske.

Hur ofta går du på match?
– Med tanke på att jag har ett årskort så går jag för sällan. Jag går så ofta det funkar med livet och jag väljer aldrig tv:n framför arenan frivilligt. När det är dags för slutspel vill jag verkligen inte missa en enda match. Då ser jag till att vara på plats.

Varför ska man gå till arenan istället för att kolla matchen hemifrån?
– Hockey är bra på tv, man kan se repriser och ta del av analyser och intervjuer, men det slår ändå inte en match på plats. I arenan skapas en stämning som inte går att återskapa i tv-soffan. Särskilt på Västra. Sorlet i publikhavet, klackens ramsor, trummans taktfasta hjärtslag, ljudet av skridskoskär, tacklingar i sargen och nätrassel. Publikens inlevelse i händelserna på isen är stundtals lika fascinerande som hockeyn i sig. Matcher är helt enkelt bäst på plats.

Vem går du på match med?
– Jag går ibland dit med mina barn som har egna årskort, fast på plats hänger de med sina vänner. Ibland möter jag upp min bror, men även om jag går ensam blir det aldrig ensamt. Jag har gått på hockey i många år så det finns alltid bekanta på plats. 

Har du samlat på dig någon merch genom åren?
– Jag har en halsduk från när jag var liten, den fick jag av mina föräldrar när vi började gå på AIKs matcher. Den är alltid med på match och har varit med om både framgång och motgång. I ärlighetens namn börjar den vara lite sliten. Sedan har jag en klassisk randig AIK-mössa från den tiden också, den brukar inte användas lika ofta.

Har du några speciella minnen kopplade till hockey?
– Jag har massor. När AIK tog klivet upp till Elitserien och ett helt gäng mötte upp på arenan. Guldet på plats i Luleå. (Oändligt många derbyn mot Löven.) Flera härliga bortaresor med North Power Stockholm. Johan Åkermans mamma hängde alltid med och ”Slagarn” tog med sig ett helt trumset så att vi kunde leva om ordentligt.

– När jag och en kompis startade bandet ”North Power the band” och spelade AIK-låtar. Tydligen spelas ”KK för Löven” än idag på bortaresorna. Det gör mig glad.

– Sen var det galet när David Rundblad gav oss sina spelarbiljetter så att jag och sonen fick se honom vinna Stanley Cup på plats i Chicago.

"Vi är lite bortskämda med att AIK vinner i princip hela tiden", säger Mikke Ejrevi.

Vilket är det bästa ögonblicket på arenan?
– Stämningen inför nedsläpp. Särskilt inför viktiga matcher. Man kommer i god tid och man vet att det blir fullsatt, spänningen byggs upp och vid nedsläpp är det en total urladdning för både spelare och publik.

– Stämningen och spänningen i arenan och trycket från läktaren går bara att uppleva på plats.

Vad tycker du om laget nu?
– Vi är lite bortskämda med att AIK vinner i princip hela tiden, förr var det mer motgångar men nu är det framgång efter framgång. Jag blir nästan förvånad om vi förlorar. Det är såklart härligt att klubben man följer alltid kan sikta på guld.

Ett format där Skellefteå AIK lyfter fram intressanta personer ur bygden för att berätta sin unika historia kopplat till hockeyn. Alla har vi våra egna berättelser, minnen, ritualer kring matcherna. Alla är vi En del av Bygden och tillsammans är vi Bygdens Lag.

Det kanske är dig vi lyfter härnäst?

#endelavbygden