• Huvudsponsorer

Tisdag Tis 5 Mars Mar
Torsdag Tor 7 Mars Mar
Lördag Lör 9 Mars Mar
Tisdag Tis 12 Mars Mar
Torsdag Tor 14 Mars Mar
Lördag Lör 23 Mars Mar
Måndag Mån 25 Mars Mar
Onsdag Ons 27 Mars Mar
Fredag Fre 29 Mars Mar
Söndag Sön 31 Mars Mar
Tisdag Tis 2 April Apr
Onsdag Ons 14 Augusti Aug
Torsdag Tor 22 Augusti Aug
Fredag Fre 23 Augusti Aug
Fredag Fre 30 Augusti Aug
Söndag Sön 1 September Sep
Torsdag Tor 5 September Sep
Lördag Lör 7 September Sep
Lördag Lör 14 September Sep
Tisdag Tis 17 September Sep
Torsdag Tor 19 September Sep
Lördag Lör 21 September Sep
Torsdag Tor 26 September Sep
Lördag Lör 28 September Sep
Torsdag Tor 3 Oktober Okt
Lördag Lör 5 Oktober Okt
Tisdag Tis 8 Oktober Okt
Torsdag Tor 10 Oktober Okt

Fuhrmans Hörna: Fredrik Krekula

1 december 2014 09:39

Han spelade i högsta ishockeyligan i sju säsonger och ytterligare elva säsonger i allsvenskan och ettan. Och hade dessutom ett jobb vid sidan av ishockeyn. Vartenda år.

Fredrik Krekula fick sällan de stora matchvinnar-rubrikerna, men tillhör Skellefteå AIK:s mest slitstarka spelare.
– Dessbättre; jag dras inte med någon gammal skada. Faktiskt, säger Fredrik och skrattar.

Idag gäller löpning och innebandy och visst, han deltog i ”Toughest”, uthållningstävlingen i oländig terräng, i Umeå. Pigg 40-åring!


Alltså; Fredrik ser oförskämt fräsch ut när vi träffas i Skellefteå Kraft Arena. Inte tillstymmelse till övervikt, spänstig i steget och aldrig rädd för nya utmaningar.

I somras klättrade han upp till toppen av Kirunas stolthet, Kebnekaise, 2 113 meter.
– Sex timmar för att ta sig upp, tre timmar ned. En upplevelse, säger Fredrik.

Hur många går iland med den uppgiften? – Nästan alla, du också!

Jo, kanske, med minus tio kilo …

Fredrik är uppväxt i Kiruna och började tidigt med ishockey. Hans Tornberg och Håkan Rådström var första tränarna.
– Vi spelade landhockey varenda dag. Hadelöv var med, Andersson-Junkka, Alavaara, ja, många killar som senare blev profiler på is, berättar Fredrik.

Han började i IFK Kiruna, men gick sedan över till Kiruna AIF, vilket egentligen var en dödssynd på den tiden.

– Orsaken var att det var turbulent i IFK-laget och AIF hade ett av Sveriges bästa lag i min årgång. Men det blev lugnare när AIF och IFK bildade ett lag, Kiruna IF, konstaterar han.

Under ungdomstiden nådde Fredriks gäng framgångar i pojk-SM (tvåa) och blev fyra i AJSM, utslaget av Modo, med äss som Forsberg, Näslund, Timander, Magnus Wernblom och Anders Söderberg, som senare blev klubbkompisar i AIK.

Efter sex div I-säsonger i Kiruna hade Fredrik gjort sig ett namn som ishockeykrigare. Då ringde en pitebo, scout för Solna AIK.
– Timo Lahtinen, tränare i AIK, ville ha mig. Jag åkte ner och fick ett trevligt mottagande. Brynäs och Luleå hörde också av sig, men jag bestämde mig till slut för AIK.

Hur gick det i storstan? – Upp och ner. Men Timo trodde på mig och jag fick mycket speltid från start.

Fredrik startade starkt med nio poäng på de första tolv matcherna. Sedan gick det sämre.
– AIK var i SM-final året före jag kom. Min första säsong fick vi kvala oss kvar i elitserien…

Efterhand försvann Lahtinen och Per Mårts blev Fredriks nya chef.
– Jag hade inget emot Mårts, men vi var väl inte alltid överens, avslöjar Fredrik.

Totalt blev det 185 matcher och 48 poäng (21 mål/27 poäng) under fyra säsonger i Stockholm.

Gunnar Eriksson, den glade direktören, tog Skellefteå AIK:s kontakt med Fredrik våren 2001.
– Då visste jag ingenting om stan, frånsett ishallen, Scandic och Stiftsgården. Men jag har aldrig ångrat att jag flyttade hit. Tvärtom. Här har jag alltid trivts, både med stan och AIK.

I AIK var Pasi Mustonen första tränaren. AIK slogs om elitserieuppgång varje säsong. Närmast var det våren 04, då AIK skulle plocka några ströpoäng mot Hammarby hemma och Leksand borta i kvalets slutmatcher.

Men det blev platt fall i båda – och Mora smet förbi!
– Min tuffaste motgång som aktiv. Jo, jag grät inombords, det kan jag säga, säger Fredrik.

Undertecknad har också minnen: vi på Norran hade laddat upp för ett ge ut tidningen en söndag, för första gången under Norrans nästan hundraprocentig historia.

Men allt blev paj, minst sagt.

Nåja, AIK gick upp två år senare och har idag spelat fyra SM-finaler i följd och vunnit de två senaste.
– Utvecklingen är ofattbar, men resultatet av proffsigt arbete i alla delar av organisationen. Från ungdom till styrelsebordet, menar Fredrik.

Våren 09 spelade han sista matchen för svartingarna.

Fick du sparken, eller? – Nej, jag förde förhandlingar med AIK men kollade även andra alternativ. De ville sänka lönen och ha mig som back, men vi kom inte överens. Däremot skildes vi som goda vänner, det fanns ingen ovänskap. Lars Johansson, idag general manager, var ny i föreningen och vi är lika goda vänner idag.

Och anbud från utlandet? – Inget nog spännande för att dra iväg med familjen och ge upp jobbet.

Idag kikar Fredrik på en hel del matcher, antagligen live eller i rutan.
– AIK:s utveckling på senare år är fantastisk och klubben är en föregångare i svensk ishockey. Då tänker jag både när det gäller att rekrytera spelare och utbilda dem.

Vad tänker du speciellt på?

– AIK tappar spelare men hittar alltid nya. Dessutom utbildas de efter samma mönster. Då spelar det ingen roll om det är internationella äss eller spelare från egna led. De får utbildning och anpassar sig glädjande snabbt i hur laget ska spela, organisationen, ja, allt. Och alla tar ansvar.

När du fanns i AIK bildade du ofta kedja med Johan Ramstedt och Pontus Petterström. Och Pontus finns fortfarande kvar … – Och blir bättre och bättre för varje år. En härlig energispelare!

Några jättepengar gjorde sig inte Fredrik Krekula under tiden i AIK.

Näsvist frågat, vad har dagens spelare i ersättning? – Uppriktigt sagt; jag har ingen susning, men kanske ligger de yngsta kring 30 000 kronor och de bäst betalda kring 200 000?

Det låter mycket för stjärnorna … – Kanske, men vad jag gissar ligger månadsbetalningen där.

Själv ligger Fredrik inte på latsidan, även om aktiva ishockeytiden är över. Innebandy två gånger, löpning en och gympa en är en normal veckoranson.
– När kroppen fungerar vill jag hålla igång. Och det vill den ofta, meddelar han.

Slutligen, hur går det för AIK i vinter? – De nya visar ingen överdriven respekt för motståndarna, jag tror AIK vinner. Igen.