Tack Pea för 25 år i Skellefteå AIK Hockey!
Skellefteå AIK:s sportsliga och ekonomiska meritlista under det senaste kvartsseklet är skimrande. Men klubbdirektören Pea Israelsson vill inte sola sig i glansen.
– Jag har aldrig accepterat att vi är etablerade i SHL. Man kan inte ta något för givet. Se bara vad som hände med HV71 och Djurgården. Storheter som åkte ner i andraligan.
Från avgrunden i slutet på förra årtusendet till en ekonomiskt solid plattform en bit in på det nya milleniet. Från ett sladdande lag till sportslig förebild.
Så kan det senaste kvartsseklet beskrivas för Skellefteå AIK. Pea Israelsson har varit med på hela resan. Mera precist är det han som varit reseledare. Men nu har han klivit av efter 25 år som klubbdirektör.
Varför slutar du?
– Var sak har sin tid, och till slut blir man less på att höra sin egen röst. Men jag kommer att sakna Skellefteå AIK, som varit som en andra familj för mig. Känslomässigt är det svårt att lämna.
En intressantare frågar är kanske varför Pea började som klubbdirektör?
– Innan jag kom till Skellefteå AIK var jag, Håkan Alseryd, Christer Johansson (inte hockeyspelaren) delägare i Stadshotellet i Skellefteå. Vi hade köpt ett konkursbo, och drev företaget i fem år, innan Stadt på nytt gick i konkurs. Min familj kunde ha flyttat till Stockholm, men dottern Emma var nyfödd så Johanna och jag bestämde oss för att vara kvar i stan. AIK:are har jag alltid varit så jag tog jobbet, säger Pea.
Läget i klubben kunde ha varit bättre än det var våren 1997. Skellefteå AIK hade på nytt missat chansen att gå vidare i det årliga målet, kvalet mot Elitserien. Denna säsong hade spelarimporter trasat sönder en redan svag ekonomi.
– Jag visste att klubben var skyldig fyra miljoner. Sedan kollade revisorn Anders Hettinger siffrorna lite närmare, och fann att et fattades 6,2 miljoner. En lagom stor skuld att hantera, tänkte jag.
En cyniker kunde sagt att Pea Israelsson hade viss vana vid att ta över konkursbon för att på nytt hamna i konkurs. Men i sin nya roll mötte han förståelse och engagemang för att rädda den anrika klubben.
På Kaidings advokatbyrå fanns två före detta 70-talsbackar från Skellefteå AIK:s juniorlag – ekonomichefen Ola Lundkvist och advokaten Kenneth Fahlgren. Förutom hockeyhjärta och klubbkänsla ägde de en gedigen kunskap om krisande klienter och ackordsuppgörelser. Men Skatteverket, kronofogden och banker är inga lätta schackpjäser att flytta. Konkursen syntes oundviklig.
– Styrelsen skrev under två konkursansökningar. Vi låste in dom i kassaskåpet så ingen kunde lämna in papperen till tingsrätten. Under tiden lyckades vi mobilisera sponsorer som var beredda att rädda föreningen och vårt varumärke…
Skellefteå AIK bildades 1921 och vid den akuta krisen gick en nybildad klubb med 21 företag in med 1,6 miljoner. När 21-klubbens insats var klar, sköt entreprenören och företagsledaren Lennart Olofsson till en halv miljon Kronor. Summan räckte till skatteskulderna. Kronofogden strök extraräntorna. Olika uppgörelser fördes i hamn. Skellefteå AIK överlevde med knappast möjliga marginal. Vid en konkurs hade spelarna varit fria att gå till andra klubbar.
Ett gott råd
– Vi låg rätt risigt till efter rekonstruktionen. Pär Nordlund och jag träffade företagsledaren Assar Svensson (1919-2005), med förhoppningen att han skulle sponsra, berättar Pea.
Assar Svensson var en lokal industriledare, som utvecklade gummifabriken Skega i Ersmark till en världsledande exportindustri. Med tiden blev Assar styrelseproffs i Wallenbergsfären och teknologie hedersdoktor.
– Vi fick inget sponsoravtal med Assar Svensson, men han gav oss ett gott råd som var mer värt än pengar. ”Man ska vara en grup som jobbar tillsammans, och det ska vara roligt.”
Varumärket överlevde
Sommaren 1997 var konkurshotet avvärjt. Stans starkaste varumärke Skellefteå AIK fanns kvar. Likväl en billig spelartrupp, bestående av unga spelare från orten: Arvidsjaur, Boliden, Bureå, Burträsk, Byske, Clemensnäs/Rönnskär, Kågedalen och Munksund. Plus en rysk proffsspelare – Sergej Vologchanin – och en handfull killar ur egna led. Metoden att nå snabba sportsliga resultat genom att värva sig fram, med pengar man inte hade, var inte längre aktuell.
Pea tittade istället inåt. Han förde samtal med ungdomsledaren Lasse Marklund.
– Vi konstaterade att vi inte på länge haft någon spelar med i juniorlandslagen, och insåg att vi måste börja producera egna spelare. För att uppnå detta krävdes hårdare träning och fler isytor. Man kan inte producera bilar om man inte har en bilfabrik.
Ungdomsledarna Lasse Marklund och Janne X:et Erixon skärpte träningsmängden och intensiteten. Målvakten Johan Backlund erövrade snart en landslagströja, Tomas Larsson följde efter. Men A-laget harvade fortfarande i andraligan med en förhållandevis billig trupp. Några erfarna nyförvärv blev betydelsefulla.
Vi kan stanna vid Johan Åkerman, Magnus Wernblom, Anders Söderberg och Andreas Hadelöv. Klarast av dessa stjärnor lyser Magnus Wernblom, den tuffe Modo-forwarden som efter femton säsonger i Modo skaffat sig respekt med sin kompromisslösa spelstil.
– P O Larsson (sportchefen) och Pär Nordlund (ordföranden) åkte ner efter E4 och gjorde upp med Wernblom. Det var häftigt. Magnus var en skön kille med starkt engagemang och stark vilja. Han var ofantligt viktig för att vi skulle klara kvalet till Elitserien igen. Magnus ville jobba vid sidan av hockeyn och vi snackade in honom som bilförsäljare på Bilbolaget. Jo, Wernblom kunde även sälja bilar.
2002-03 tog sig Skellefteå AIK till kvalserien, klubbens bästa resultat på 13 år. Även efterföljande två säsongen tog slut i kvalet mot Elitserien innan man onsdag 5 april 2006 stod pallade trycket och tog sig tillbaka efter 16 år.
Resor är en stor utgiftspost och Pea Israelsson har förmåga att hålla hårt i börsen. Men det finns gränser. Skellefteå AIK trixade med bussar och reguljärt flyg via Luleå för att ta sig till bortamatcherna första säsongen i Elitserien.
– Då kom Wernblom in på mitt kontor och ställde den raka frågan: Ska vi resa eller ska vi spela hockey? Efter det samtalet bokade vi fler charterkärror…
Skellefteå AIK:s placeringar i Eliterien och SHL åren 2006-2022 är en framgångssaga. Första säsongen hängde man kvar via spel i kvalserien, år två blev det kvartsfinal, säsong tre och fyra tog man sig till semifinal och år fem och sex blev det förluster i finalen. År sju kom det första SM-guldet, år åtta det andra. Hela 2010-talet blev en styrkedemonstration med fyra seriesegrar, sju SM-finaler, två guld och fem silver. Inget annat lag matchar AIK:s mäktiga svit i Elitserien under dessa år.
Det hade gått 35 år sedan sist då AIK tog SM-guldet 2013 och Jimmie Ericsson fick lyfta Le Mat-pokalen. Säsongen 2013-14 fick AIK ihop en grupp där alla arbetade fr varandra. Några anser att Skellefteå AIK årgång 2014 är det bästa lag som någonsin vunnit Le Mat. Inget lag kunde hota Skellefteå AIK. Laget var överlägset i seriespelet, där man med ointagliga 111 ponäg och 58 plusmål kammade hem segerbonusen med god marginal före Frölunda på 102 poäng. SM-slutspelet bekräftade klasskillnaden med 4-1 i kvartsfinalen, 4-1 i semifinalen och slutligen 4-0 i finalen.
Pea har även varit drivande i frågan om ett damlag. Fredag 31 mars 2017 startade Skellefteå AIK en långsiktig satsning på ett damlag med sikte mot eliten. Ett delmål var att vinna division 1. Ett annat delmål att bidra till ökad jämställdhet i kommunen. Boliden AB och Skellefteå Kraft lovade ekonomiskt stöd. Clemensnäs gick med i samarbetet som farmarlag.
Uppvaktningarna har duggat tätt under försommaren 2022 för Pea Israelsson. Vid European Ice Hockey Federations möte i Prag fick han utmärkelsen EHC Leadersip Award för sin ledargärning.
- Jag är stolt över den statyn. Men nu räcker det med hyllningar. Nu måste vi se framåt. Vi är på väg in i en ny fas. Vi har ett enormt stöd i bygden och vi har en struktur. Så vi måste tro på det vi gör. Vi kan skapa egna spelare i både dam- och herrlag. Och vi måste få talangerna att själva tro på att de kan lyckas…
Text från Bygdens lag – en kärlekshistoria, skriven av Robert Tedestedt
