I fokus: Oscar Möller

Kanske beror det på att den Spångafödde 22-åringen lämnade Sverige för nordamerika redan som 17-åring, men trots hans redan välfyllda meritlista var sannolikt den enda uppfattning som den gemene skellefteåbon hade om Oscar inte annan än att han var kapten i juniorkronorna som bärgade VM-silver 2009. Nu, trettio matcher in i säsongen lyder facit som följer; 30 matcher har inneburit tio mål och nio assist samt +4 i plus/minus och Oscar har gjort ett avtryck som en hårt arbetande ”nord/syd”-spelare med ett riktigt vasst skott.
- I början var det där ett stort problem för mig. I NHL spelar man mycket mer nord/syd än här, och när jag fick rollen som forward i Skellefteå slutade det med att jag mest åkte upp och ned på min kant och var inte så kreativ som jag kan vara.

Oscar har spelat tillsammans med Bud hela säsongen och samspelet dessa båda har gått lite i vågor. Tränarna har också testat fyra centrar mellan ytterparen och med blandat resultat. I slutet har man dock spelat med Forsell och det har varit väldigt framgångsrikt.
- Det var egentligen första gången jag och Bud spelade i samma formation och jag tycker vi hittade varandra bra redan från början.

Men ni har haft fyra olika centrar med varierande resultat. Hur mycket påverkar det att hitta ”rätt” med centern?
- Alla i laget är otroligt bra så för mig spelar det ingen roll egentligen. Det funkar kanon med Forsell nu. Han är så smart. Inte världens snabbaste spelare men väldigt duktig defensivt och att hitta de rätta positionerna.

Du och Holloway ska ju enligt ryktena vara lagets Country-fantomer. Lovar du mig att ni ställer er på torget och gör en duett på Alan Jackson – Country Boy när ni vinner SM-guld?
- Haha! Ja! Absolut.

Hur tycker du annars hösten har varit?
- Jag tycker vi har spelat bra. Det visar tabellplaceringen om inte annat. Vi hade en svacka efter en fjärdedel, sen ryckt upp oss.

Ja, ni såg väldigt tröga ut efter novemberuppehållet. Var ni nedtränade?
- Nä, det tycker jag inte. Det är lätt när det går bra att man tror att det ska flyta på. Då släpper man också lite på små detaljer i spelet. Men vi rätade upp det och i stort sett har vi inlett riktigt bra.

Tränarna har till den här säsongen ändrat många detaljer i försvarsspelet men det är inget Oscar tycker har påverkat laget.
- Nä, vi spelar inte försvar ändå. Vi anfaller! Skämt å sido; det funkar bra, vi vet vad vi ska göra i egen zon. Vi är väl också ett av lagen som släppt in minst mål har jag för mig.

Halva säsongen kvar. Vad har ni kvar att förbättra?
- Nu har det visserligen sett bättre ut mot slutet men vi måste starta matcherna bättre och vi måste spela bättre på hemmaplan. Borta ser det bra ut men hemmaspelet har lämnat en del att önska.

Just hemma- och bortaspelet har skiftat karaktär rejält jämfört med förra säsongen, då Skellefteå AIK var seriens bästa hemmalag medan man hade större problem på bortaplan. Nu är man överlägset bästa lag på bortaplan med bara fyra förluster på sexton matcher, medan man ”bara” är femte bästa hemmalag.
- Det är konstigt egentligen. Svårt att säga vad det beror på, säkert byggs det in en liten känsla hos oss spelare att det ska bli skönt att komma hem till vår borg och bara få gå ut och ”lira” för publiken. Sen tror jag det finns en psykologisk detalj med i det där. Jag tycker man ibland har känt att vi har spelat bra men när målen uteblir har känslan i båset blivit lite ”- Jaha, nu blir det så här igen.” Det gäller för oss att fortsätta arbeta enligt den spelplan vi har satt upp.

Om man jämför med förra säsongen känns det som att lagen tar Skellefteå AIK med större respekt i år. Det är inte många lag som går framåt, de flesta tätar hemåt. På deras hemmaplan måste dom gå framåt och det passar er bättre?
- Ja, absolut. De matcher vi har torskat hemma har varit såna där motståndarna backat hem och lagt sarg ut i tre perioder. Det gäller för oss att inte tappa fokus under såna matcher, bara fortsätta nöta. Det blir lätt så när man inte skapar många lägen eller mål att man vill för mycket och börjar krångla till det.

Oscar värvades som en ersättare till en förstakedja som lämnat laget och han berättar att han också är förvånad över att han jämförs med Joakim Lindström.
- Jag kan inte ens berätta hur ofta jag har fått frågan om mig och Jocke. Vi är inte ens samma spelartyper, jag kan inte jämföras med honom. Han är jätteduktig på sitt men jag vill bidra med det jag är duktig på. Överlag tycker jag att vi har ett kanonlag i år, med ett grymt djup i laget. Så ska ett vinnande lag vara uppbyggt.

Tre Kronor uttagningen. Upp som en sol och ned som en pannkaka?
- Ja! Det var surt. Per Mårts ringde mig och frågade rakt upp och ned om jag ville spela med Tre Kronor. Det var otroligt roligt men sen fick jag hjärnskakningen kort därefter. Det var mindre roligt. Men det är bara att bita ihop och fortsätta arbeta så kanske chansen kommer igen.

Vad förvånade dig mest när du kom till Skellefteå?
- Helt klart första isträningen! Klart det fanns mycket annat också, men första isträningen glömmer jag aldrig. Det är ett minne för livet. Det är också en sak som Skellefteå som stad ska vara stolt över, att man har så hängivna supportrar.

Du har också under hösten fått uppleva den enorma mediabevakning som finns runt Skellefteå AIK  Hur har det påverkat dig?
- Inte alls. Eftersom det har gått bra för laget har det bara varit positivt så det har känts kul.

Efter tre månader i Schtaan är man per lokaldefinition norrlänning. Vad har du hunnit med att göra för att bidra till den norrländska folksjälen?
- Inte så mycket faktiskt. Jag var med Jimmie och fiskade och fick upp min första öring.

Ja, Jimmie och fiske ja. Han vill gärna framhäva att han är lagets kung på fiske. Hur är det med den saken?
- Skojar du?! Utan tvekan är det så. Jag garanterar, killen har fler fiskespön än vi andra har hockeyklubbor!

Sista frågan, vad önskar du dig av tomten?
- Att det inte är blasksnö på julafton..