Hans Wallson har endast nio matcher som tränare på seniornivå men är välmeriterad inom ishockey och en legendar i Kiruna, där hans tröja hänger i Lombias ishall. Som spelare var han en uppskattad lirare, på 500 matcher i Kiruna gjorde han 520 poäng. Wallson kom till Skellefteå, som tränare för Skellefteås J18, säsongen 2009/2010. Efter tre säsonger inledde han i höstas sin första säsong som huvudtränare för Skellefteås J20. Efter framgångarna där har fyrtiosexåringen nu klivit in i staben för Skellefteås AIK:s stolthet.
Han har dock inte släppt juniorerna efter sin befordran.
- Jag sitter faktiskt och kollar på J20s match nu, säger Wallson när jag ringer honom.
Det är inte många som kan skryta med att vinna grundserien första säsongen som elitserietränare.
- Nej. Det är bara att lägga av efter den här säsongen. Det går inte att toppa!, säger han och skrattar.
Trots den turbulenta situationen med att ena dagen vara tränare för J20 och nästa vara tränare för A-laget ger Wallson ett väldigt avslappnat intryck, på Kirunavis.
- Jag har följt laget hela säsongen. Sen är det också föreningens strategi. Alla lag spelar efter i princip samma modell, tränarna träffas även mellan lagen. Det finns en tydlig röd tråd. Klart att det finns vissa justeringar lagen emellan, och a-laget är slutprodukten, men målet för föreningen är att hela tiden fortsätta utvecklas.
Men det måste ha varit en stor förändring för dig?
- Självklart. Det blev en frontalkrock. Jag satt med planeringen för J20 ena dagen för att nästa ha en ny spelargrupp och tränarstab. Det kastade omkull mycket. Sedan dess har det känts bra. Jag har blivit bra mottagen av spelarna och har hittat ett bra samarbete med tränarna.
För en utomstående är känslan att det finns stora utrymmen för överraskningar när rollen från åskådare förändras till huvudtränare, men Wallson berättar att det ännu inte varit fråga om några större sådana.
- Jag tycker jag har haft en ganska bra bild av laget. Jag har tränat många av spelarna tidigare och även arbetat med tränarna tidigare. Sen spelar lagen ganska lika.
Det låter nästan overkligt?
- Det är föreningens tänk, den röda tråden som alla arbetar efter. Ingen är oumbärlig. Samtidigt vill man alltid utvecklas, aldrig stå till. Jag ser det som ett levande dokument som måste uppdateras.
I tränarstaben ingår också Stefan Klockare och Bert Robertsson. Wallsons roll i gruppen är att ansvara för forwards, men vem sköter egentligen den övergripande matchcoachningen?
- Jag sköter forwards, som sagt. Vi har separerade uppgifter även under match. Sen pratar vi ihop oss om vi vill förändra något.
Kirunas stolthet har kanske vunnit grundserien första säsongen. Men ingen Skellefteåbo lär nöja sig med det. Slutspel stundar, Skellefteå AIK har varit i final två år i rad och seriesegern har gjort Skellefteå till storfavoriter. Hur tänker han kring att gå in i ett slutspel efter nio matcher som huvudtränare?
- Hur kul som helst! Slutspel är det häftigaste. Det är där alla vill vara, oavsett om man är spelare eller ledare. Klart att spelet ändras till viss del men vi har ett bra grundfundament att stå på, det ändrar vi inte för att det är slutspel. Det handlar mer om att snäppa upp allt ett snäpp. Alla spelare laddar lite extra, trycker på lite mer och har kanske ännu mer fokus. Det blir mer fråga om att uppgradera.
Om jag säger att ni är ett klassiskt grundserielag med mycket tempo och tekniska spelare, men som inte är väl lämpade för ett slutspel med mindre ytor och hårdare spel. Vad säger du då för att lugna mig?
Han inleder med ett lättsamt skratt, och fortsätter sedan; - Att man lär sig. Föreningen har varit i två raka finaler och lärt sig mycket. Man ska ha klart för sig att det är små marginaler i slutspelet och det är många bra lag. Vi har dock alla karaktärer för att vinna guld. Spelarna kommer inte vika en tum och är beredda. Sen har vi ett bra spel och fantastiska målvakter.
Han berättar vidare att laget börjat ladda för slutspel genom att lätta på fysträningen och kortat ner isträningarna.
- Det handlar mycket om detaljer nu. Snäppa upp vissa saker och finjustera andra. En taktisk finslipning.
Slutspelet börjar på tisdag. Brynäs IF står för motståndet. Förra årets motståndare i finalen, och utgången av den finalen minns alla Skellefteåbor. Varför föll valet på Brynäs?
- Revansch är såklart en del i det, men vi var ganska snabbt överens. För oss var det rätt.
Ni som tror att Wallson slängts in som en tupp i en hönsgård inför kommande slutspel får tänka om. På frågan hur mycket han sett av Brynäs i år kommer svaret snabbbt.
- Allt.
Vad kommer då Skellefteåpubliken att mötas av på tisdag? Blir det några förändringar jämfört med grundserien?
- Det är mest småsaker som handlar om oss själva. Vi fokuserar på vårt spel. Våra styrkor ligger i farten och passningsspelet, sen måste vi vara starka framför båda målen.
Wallson tycker såklart att det vore skönt att vinna den första matchen hemma men är samtidigt noga med att poängtera att första matchen bara är en match.
- Det är en serie, inget hundrameters lopp. Det gäller att ha en plan, att vara noggrann och konsekvent och att inte bli stressad bara för att man förlorar en match. Det gäller att komma ihåg att vi har rätt grunder.
Jag tror att Brynäs kommer spela tight, vänta på misstag och satsa på snabba spelvändningar. Det kan bli förödande, då vi emellanåt har svårt att komma in på kassen, samtidigt som dom är väldigt duktiga på spelvändningar. Det kan bli ett jobbigt scenario med jobbiga baklängesmål. Varför händer inte det?
- För att vi kommer sätta full fart direkt från start. Vi kommer inte anpassa oss efter Brynäs. Dom ska få rätta in sig efter oss.
Om ni tar guld har Bud Holloway tidigare lovat att sjunga en country-duett med Oscar Möller på torget. Nu frågar jag dig om du i så fall sluter upp med övriga tränare i staben och kör ett schlagernummer?
- Vi jojkar. Jag är från Kiruna, svarar han blixtsnabbt.
