Hasse vägde 100 kilo under den aktiva tiden. Idag visar vågen omkring 95-96, han har genomgått en hjärtoperation, har småont i höften, äter tjugo tabletter medicin dagligen – men klagar inte.
– Sedan min kära Ulla gick bort har det blivit litet ensamt, men jag träffar gamla kompisar från fritidskontoret som Anders Rönnblom och Johnny Schank varje vecka och tar två promenadvändor runt stan varje dag, säger han och skrattar.
Hasse har haft ett underbart liv, men tröttnat på att ränna till Skellefteå Kraft Arena.
– Jag följer ishockeymatcherna på distans. Livet på läktarna, transporterna, ja, jag har blivit litet lat, säger Hasse, som är Stor Grabb (vilket innebär att han har gratis entré till alla matcher i Sverige, oavsett serie).

Men lat har han aldrig varit på isen, AIK:s första målskytt i högsta serien. Den 4 december 1955 slog han till mot Hammarby på Norrvalla. Inför 2 587 åskådare.
– Hur jag gjorde? Klippte till sedan Garvis Määttä rundat Hammarbys kasse och spelat bakåt, säger Hasse som satte pärlan på landslagsmålvakten Lasse Svensson.
– Sällan har jag blivit så grundlurad. Starkt av en så pass orutinerad back, kommenterade Svensson.

Norrans reporter Helge Norén skrev:
”AIK-kedjornas store man – i dubbel bemärkelse – var Hasse Svedberg. Han visade upp storspel. Back-Göte Almqvist imponerade också. Bra var även kedjemännen Harry Granberg, ”Janscha” Brännström och Bente Stenlund."
AIK tog en tredjeplats i norra allsvenskan första säsongen, som vanns av Leksand före Hammarby. På undre halvan: Gävle, IK Göta och Surahammar.
Idag är alla AIK-spelare proffs. På den tiden var alla glada amatörer.
Vad de försörjde sig på? Se här: Olle Larsson, montör, Göte Bergqvist, bagare, Göte Almqvist, depåchef, Hjalle Sundqvist, grafiker på Norran, Folke Aronsson, mekaniker, Ivan Aronsson, svetsare, Olle Larsson, montör, Jan-Erik Brännström, kontorist, Hasse Svedberg, systemexpedit, Rulle Andersson, träarbetare, Harry Granberg, lagerarbetare, Lella Markgren, försäljare, B-O Stenlund, frisör, och Acka Andersson, murare.

Stolt. Hasse Svedberg korades till Sveriges bästa ishockeyspelare 1958. 

Hasse Svedberg är piteson. Han imponerade på hemmaplan, vilket skapade intresse i AIK, som ganska snabbt växte till bästa klubben i norra Norrland.

Hur hamnade du i AIK?
– Gunnar Sundwall bjöd ner mig och vid träffen på Centralhotellet fanns också Harald Larsson och ytterligare någon AIK-ledare. Vi käkade och jag valde att byta klubb. Svårare var det inte …

Övergångspengar?
– Inte en spänn! Jag tjänade ingenting på ishockey. Så var det på den tiden och jag klagar inte, säger Hasse.
De första AIK-åren åkte han mellan Piteå och Skellefteå. Sedan tog Hasse med sin Ulla och blev skelleftebo. Det har han varit i 55 år, nu.

Debuten skedde i högsta serien, norrallsvenskan, 1955. Året efter debuterade Hasse i Tre Kronor och bildade par med blixtsnabba leksingen Vilgot Larsson.Två år senare blev Hasse världsmästare i Moskva.
– Mitt livs största sportsliga upplevelse! Minns jag rätt var det över 52 000 åskådare i finalen mot Ryssland. Även om mitt minne kan svikta ibland så glömmer jag aldrig glädjen där. I laget spelade också mina AIK-kamrater Acka Andersson och Garvis Mättää, berättar Hasse.

Inomhushallar var inte uppfunna på den tiden. AIK spelade på Norrvalla, där det idag inte finns någon isbana (däremot en fotbollhall).
Ishockey utomhus kunde vara fruktansvärt kallt. Men matcherna spelades ändå.
– Ibland var det 25 minus. Det hade blivit modernt att i n t e ha strumpor i skridskorna. Vilket skulle ge bättre känsla. Jag hade strumpor, men många kompisar körde utan och stod i pauserna och vevade fötterna. För att få igång blodcirkulationen …

Matcherna mot Djurgården med Sven Tumba, Rolle Stoltz, Lasse Björn & Co tillhörde säsongens höjdpunkter. Vid några tillfällen var det 10 000 åskådare på Norrvalla, som på kortsidorna bestod av mäktiga snöläktare.
Läktarna hade spolats med vatten för att bli stenhårda, men i slutet av matcherna hade vissa delar töat av mänsklig värme – varvid små sektioner med åskådare halkade ner från läktarna …
– Ibland var det svårt för oss spelare att ta oss in på isen, trängseln var enorm. Åskådarna höll också på att trycka sönder sargen …

Innan Norrvalla fick konstfruset tränade spelarna på sjöiar.
– I Piteå körde vi på Klubbgärdet. I Skellefteå utnyttjades Vitbergstjärnarna. Men sjögräset skapade problem …

Hur mycket tränade ni på den tiden?
– Två-tre gånger i veckan. Dessutom var det matcher torsdagar och söndagar. Men kom ihåg, vi hade ju vanliga jobb att sköta. Inte som idag.

På den tiden bestod lagen ofta av fyra backar två kedjor. Mot idag, ofta minst sex backar och fyra kedjor.
– Dessutom var det förbjudet att tackla i anfallszon. Det var bara försvarande laget som fick tackla, minns Hasse.

Du var stor och stark, men sällan utvisad?
– Ja, i utvisningsbåset vinner man inga matcher. Där ville jag inte sitta. Däremot hade vi killar med humör. Jag försökte hålla ordning på Acka Andersson, som alltid var het, och Yngve Casslind, målvakten,som ibland tjattrade med domarna

Resorna måste ha varit jobbiga?
– Visst, men vi hade, ofta, egen tågvagn, där vi brassade käket själva och där vi svetsades samman.

Och festade?
– Inte så farligt, åtminstone inte före matcherna …

1961 tackade Hasse för sig i landslaget, 30 år gammal.
– Vi hade fått barn, jag basade för en bensinmack och hade nattöppet. Det blev för mycket i kombination med ishockeyspelandet.
Fyra år senare var elitkarriären över i AIK. Sedan blev det tränarjobb i ett antal småklubbar och spel på motionsnivå.
– Men tränarjobbet … Nää, det var nog egentligen inget för mig, säger Hasse och skakar på huvudet.

Idag har Hasse varit pensionär i 18 år.
Han är imponerad av dagens AIK.
– Sportchefen Lasse Johansson & Co gör ett superjobb. De köper inga färdiga stjärnor utan har en fantastisk förmåga att hitta unga lirare som snabbt utvecklas till äss. Satsningen på lokala spelare imponerar också. Allt som görs är proffsigt, säger Hasse.
Instämmer.
____________________________________________________________________

Bosse Fuhrman har följt Skellefteå AIK sedan 50-talet. Först som liten knatte på Norrvalla, sedan som journalist/sportchef på Norran i 43 år. Bosse möter ishockeyprofiler och det blir snack om allt möjligt. Häng med!

 

Fotnot: I huvudbilden ser ni världsmästarna Hasse Svedberg, Acka Andersson och Garvis Määttä vid hemkomsten från bragdturneringen i Moskva 1957. I dag är Acka och Garvis borta, Acka avled 1989 och Garvis i maj i år.