Någon jätte blev aldrig Janne på isen. Men han steg aldrig, aldrig, åt sidan när tuffa anfallare anföll AIK:s bur.
– Så här i efterhand har jag tänkt; kanske skulle man ha varit smartare och åkt med full fart till pucken och undvika kroppskontakt, istället för att vänta in dem och sätta in en smäll, säger Janne.

Ingen har facit, däremot har Janne utdelat en och annan tjuvsmäll. Utan att blinka.
– Kanske är det så .., säger han.

Grabben är född och uppvuxen på Strandgatan och gjorde som alla andra på den tiden; spelade landhockey på gatan. Eller pricksköt mot en garagedörr.
– Jo, jo, en och annan ruta sprack, minns Janne.

Som åttaåring fick han två tänder utslagna på Dammvalla (planen som var förlagd vid dagens Balderskola).
– Sprickor i isen … Föll på skalle!

Sen väntade kvartersishockey, seriespel, för Frigg. Janne var 13 år och spelade bland annat med Göran Brandt.

Plötsligt upptäcktes talangen; pojk- och juniorishockey i AIK på Norrvalla under Lars Lindwalls kommando. Jo, Janne cyklade till träningarna från Strandgatan.
– Det var inte så mycket att välja på, säger han.

Som 18-åring, Pelle Lundström var tränare, debuterade killen i ettan.
– Kåge, minns jag. Resultatet? Antagligen vann vi stort!


#Högerskytten Lindholm spelade i nummer 4 i Skellefteå AIK 1973-79.

Janne gjorde lumpen och utbildade sig till maskiningenjör när ishockeykarriären tog fart på allvar. I samma veva valde han att avsluta fotbollskarriären i Skellefteå AIK, där Åke Karlsson var motorn i verksamheten.
– Ishockeyfolket sa att jag borde specialisera mig. Då var valet ganska enkelt.

I AIK blev han och Göran Lindblom snabbt ett av landets främsta backpar. Tillsammans med Per ”Tjuven” Johansson, Hardy Nilsson och Martin Karlsson bildade de Elitseriens främsta power play-formation.
– Vi toppade ständigt vid motståndarutvisningar, precis som idag. Vi var kanske före vår tid? säger Janne.

På lagbilden står Lindholm på andra raden, fyra från höger

I lumpen, Umeå, blev han kär i Agneta. Flyttlasset gick då till Umeå. Några år senare gjorde Björklöven en storsatsning som bland annat gav svenskt mästerskap.

Värningen av Janne väckte ont blod i Skellefteå. Klubbarna var som hund och katt.
– Bland annat minns jag när Fotrex – läs Åke Forsberg – skrev i Norran: ”Janne Lindholm varvar ner, väljer Björklöven”.

I Löven blev det totalt åtta säsonger, men han hann också med ett mellanspel i Mora (86/87, 22 matcher, 9 mål, 13 målpass).
– Men jag trivdes aldrig i Dalarna. Och familjen var kvar i Umeå. Inte särskilt lyckat.

Hjälpte till som assisterande tränare i Björklöven säsongen 88-89 tillsammans med Rolf Jäger som var huvudtränare.
– Vi riskerade att åka ur elitserien och med skador i truppen spelade jag två matcher, men var tämligen värdelös.

Din största framgång i klubblag?

– Svenskt mästerskap med AIK. Individuellt hade jag några härliga elitmatcher mot Leksand och Björklöven, fyramålskytt i båda, faktiskt...

Landslaget då? Bänknötare i Izvestija i Moskva 1979 med Tommy Sandlin som förbundskapten (”men fick aldrig hoppa in, samtidigt som Vikingarna var på drömturné till Nordamerika …”).

När Leif Boork tog över landslaget släpptes Janne fram.
– Mot alla odds fick jag plats i Canada Cup-laget säsongen 83-84. Vi var tre-fyra amatörer, resten NHL-proffs. Loob, Näslund, bröderna Sundström, Peter Andersson med flera.

Janne spelade finalen mot Kanada som bland annat hade Gretzky i laget. Förlust med 5-6.
– Men ändå en upplevelse för livet, påpekar Janne.

Dina bästa landslagsmatcher?

– Sweden Cup 1983. Fyra matcher, fick bästapriset i två.

Från 1979 till 2011 bodde Janne i Umeå. Sedan styrde nya kärleken honom till Skellefteå. Idag är Gummarksnoret hemmaplan.

Han imponeras varje dag av Skellefteå AIK.
– Klokheten, organisationen, sättet att arbeta, ja, allt! Ett föredöme för svensk ishockey, jobbar alltid seriöst och klokt på sitt eget sätt. Konsekvent med en röd tråd genom föreningen.

Han njuter av att se svärsonen Erik Forssell på isen.
– Tänk; Erik är den enda som återstår av kedjespelarna i de tre förstafemmorna från förra säsongen! En kille som alltid gör sitt, precis som Martin Lundberg och Adam Pettersson. Sådana lirare är ovärderliga och är alltid på jobbet.

Slutligen, hur ser du på Björklövens framtid?

– Några år har varit tragiska. Nu har laget förhoppningsvis stabiliserats i allsvenskan. Men de bästa talangerna försvinner snabbt. Inte är det enkelt, säger Janne.