• Huvudsponsorer

Tisdag Tis 5 Mars Mar
Torsdag Tor 7 Mars Mar
Lördag Lör 9 Mars Mar
Tisdag Tis 12 Mars Mar
Torsdag Tor 14 Mars Mar
Lördag Lör 23 Mars Mar
Måndag Mån 25 Mars Mar
Onsdag Ons 27 Mars Mar
Fredag Fre 29 Mars Mar
Söndag Sön 31 Mars Mar
Tisdag Tis 2 April Apr
Onsdag Ons 14 Augusti Aug
Torsdag Tor 22 Augusti Aug
Fredag Fre 23 Augusti Aug
Fredag Fre 30 Augusti Aug
Söndag Sön 1 September Sep
Torsdag Tor 5 September Sep
Lördag Lör 7 September Sep
Lördag Lör 14 September Sep
Tisdag Tis 17 September Sep
Torsdag Tor 19 September Sep
Lördag Lör 21 September Sep
Torsdag Tor 26 September Sep
Lördag Lör 28 September Sep
Torsdag Tor 3 Oktober Okt
Lördag Lör 5 Oktober Okt
Tisdag Tis 8 Oktober Okt
Torsdag Tor 10 Oktober Okt

Fuhrmans hörna: Lennart Häggroth

13 december 2011 11:31

Han blev världsmästare i ishockey 1962 och korades till världens bästa målvakt i Colorado Springs, USA.
– Då var jag lyckligast på jorden. Men idag är det störst att jag lyckades bryta mig ur spritens järngrepp och kan leva ett normalt liv, säger Lennart Häggroth, 71.


Han som blev ”Klimpen” med hela svenska folket och som senaste 32 åren ägnat livet åt social verksamhet och stöttat människor med drogproblem.

Att möta Klimpen är alltid kul. Vi har minnen tillsammans:
Som liten knatte bodde jag på Kågevägen 36 F i Skellefteå i en trea. Närmaste granne var Klimpen, som hade en etta och saknade telefon.

Men han ville låna vår telefon ibland för att ringa efter en taxi och dra på krogen. Detta var kring 1963, killen var världsmästare och bjöds varje helg på starkt av stans festmänniskor …

Men låt oss börja i Kiruna. Där växte denna fighter upp. Han fick smeknamnet av Sigge Nilsson, legendarisk back i Kiruna AIF.
– Sigge ver helt otrolig på att hitta smeknamn på oss småkillar, minns Klimpen.

Där upptäcktes hans talang; ”vet faktiskt inte av vem". Klimpen fick chansen i B-landslaget, som fanns på den tiden, och visade oanade talanger.

Brynäs ställde sig i värvarkö. Timrå gjorde det, precis som Skellefteå AIK.
– Jag var jäkligt hemmakär och tyckte att Skellefteå låg lämpligt nära. Där fanns också mina idoler Hasse Svedberg, Acka Andersson och Garvis Määttä. Så jag drog hit, säger Klimpen.

Och var lika snabbt tillbaka i Kiruna!
– Ja, faktiskt. Första tiden i Skellefteå, jag var 20, kände jag knappt någon. Och ishockeyn gick så där. Så jag tog risiga folkvagnen och stack hem. Bland annat sedan jag släppt in tre skitmål mot Clemensnäs – på tre första skotten!

Utan att säga något till AIK ..?
– Ja! Men Harry Granberg ringde och kom upp och hämtade mig några dagar senare. Dessbättre!

Anders Rönnqvist stod i AIK-kassen när Klimpen kom, men Anders flyttade sedan till Västerås.
– Jag minns min debut mot Strömsbro och det gick fruktansvärt dåligt. Jag trodde inte jag skulle få någon fler chans och var nästan knäckt. Men jag fick chansen redan matchen efter mot Solna, där landslagsmålvakten Kjell Svensson stod. Jag gjorde en kanonmatch. Strax därpå fick jag chansen i landslaget mot Norge där jag höll nollan i två matcher. Och det var väl då snacket om VM tog fart …

Sedan skrevs Klimpen Häggroth story, en nästan magisk berättelse om lappojken som blev världens bästa målvakt vid VM i Colorado Springs 1962.
– Kjell Svensson var förstemålvakt, men han skadades före turneringen. Det blev min lycka!

Först 2-1-seger mot USA, sedan den klassiska segern Kanada, som på den tiden ansågs omöjligt att slå.
– Sverige hade aldrig slagit kanadensarna när det gällt något, men vi hade inget att förlora.

Och ingen klagade efteråt ..?
– Inte precis, vi var ju världsmästare! Jag hade turen att rädda ett friläge med skridskospetsen efter sex-sju minuter och tänkte: Nu jäklar, nu tar jag allt! Det gjorde jag, nästan… Men vi hade också ett fantastiskt lag. Glöm inte det!

Truppen såg ut så här, målvakt: Lennart "Klimpen" Häggroth, AIK, och Kjell Svensson
Backar: Gert Blomé, [Nils "Nicke" Johansson](http://sv.wikipedia.org/wiki/Nils_%22Nicke%22_Johansson "Nils "Nicke" Johansson"), Bertil Karlsson, Bert-Ola Nordlander och Roland Stoltz
Forwards: Acka Andersson, AIK, Leif Andersson, Per-Olof Härdin, Lars-Eric Lundvall, [Eilert "Garvis" Määttä](http://sv.wikipedia.org/wiki/Eilert_%22Garvis%22_M%C3%A4%C3%A4tt%C3%A4 "Eilert "Garvis" Määttä"), AIK, [Nils "Dubbel-Nisse" Nilsson](http://sv.wikipedia.org/wiki/Nils_%22Dubbel-Nisse%22_Nilsson "Nils "Dubbel-Nisse" Nilsson"), [Ronald "Sura-Pelle" Pettersson](http://sv.wikipedia.org/wiki/Ronald_%22Sura-Pelle%22_Pettersson "Ronald "Sura-Pelle" Pettersson"),Ulf Sterner, Sven Tumba och Garvis Öhlund.

Enligt officiella statistiken vann kanadensarna skottstatistiken med 108-38 …
– Jo, jag såg det, men 108? Det låter fantastiskt, säger Klimpen.

Jobbigt?
– Jobbigt, men kul! Den matchen glömmer jag aldrig och nu har till och med svensk tv varit här i lägenheten och gjort film. Kommer i TV2 i januari, säger han.

Nisse Nilsson satte det förlösande 5-3-målet och Lennart Hylands klassiska ”den gliiiider in i mål” kan idag bland annat återupplevas på You Tube, liksom matchbilder: http://www.youtube.com/watch?v=OEeo4GHIzA0.

I en tidigare intervju har du sagt att Tumbas peppning var viktig. Sanning?

– Ja, han sa: helt enkelt ”ta varenda puck!”. Så jag gjorde det, nästan.

För Klimpen var guldet stort. Han var på allas läppar, beundrades, såg bra ut – och blev kung. Bland annat på krogen.

Alla ville bjuda 22-åringen som inte var sen att tacka ja. Livet lekte!
– Jag har alltid varit snäll och ville vara alla till lags. Och visst hade jag kul, säger Klimpen.

Han utvecklade dessvärre alkoholism, skilde sig och vaknade egentligen upp först efter 19 år i Luleå. På ett hotell …
– Då hade jag fem dagar borta. Jag hade inget minne alls. Då tänkte jag; antingen slutar jag med spriten eller också dör jag, säger Klimpen.

Då kallades han, åtminstone i vissa kretsar, redan för Klumpen.

Klimpen tog kontakt med Länkarna och på den vägen är det.
– Länkarna blev min räddning, jag fick otroligt bra hjälp, och blev en hel människa igen.

Hur länge förnekade du att du var spritberoende?
– Femton år, minst. Jag fattade inte att jag var beroende. Precis som de flesta alkisar.

VM-guld! Lennart Häggroth har kvar medaljen från Colorado Springs 1962, men den har antagit en något annan färg …

Klimpen tog senaste – och sista – groggen i september 1979.
– VM-guldet var oerhört stort. Men att vara nykter i 32 år är ännu större. Länkarnas guldring värderar jag högre än VM-guldet. Idag är jag lycklig och hjälper de som drabbats. Den uppgiften ska jag ha till jag dör, säger Klimpen.

Vad är viktigast för en alkoholist för att komma ur beroendet?
– Att inte förneka sina problem. Våga erkänna. Det finns en väg tillbaka, trots allt.

Han sköter skellefteföreningens papper och är alltid beredd rycka ut för att hjälpa till. Dessvärre jäklas kroppen:
x Båda höftlederna är opererade.
x Vänster knä har fått en protes.
x Båda axlarna har opererats.

– Sju operationer senaste fem åren … Man blir så otroligt orörlig! Bara att böja sig ner och ta upp något från golvet är ett h-vete, säger Klimpen.

Obegränsad motion innebär också att magen växer. Som aktiv vägde han 78 kilo. Idag passerar vågen enkelt 100 …
– Dessbättre ska jag på hälsohem i Sorsele senare i vinter. Jag längtar! Bland annat för att lära mig äta rätt, jag är dålig på frukostar. Jag ska ner i vikt!

AIK:s ishockeyäventyr ser han i tv.
– Besöken i Skellefteå Kraft Arena har blivit få. Att stå en hel match är uteslutet. Att sitta kan också vara jobbigt …

Hur ska det gå för AIK i vinter?
– Jocke Lindströms återkomst blir ett lyft, helt klart. Men jag är litet orolig över backbesättningen. Även om de nya, unga visar att de växer snabbt.

Har du kontakt med gamla ishockeykompisar?
– Hasse Svedberg mossar jag på ibland, men jag träffar knappt någon annan.

______________________________________________________________

Bosse Fuhrman har följt Skellefteå AIK sedan 50-talet. Först som liten knatte på Norrvalla, sedan som journalist/sportchef på Norran i 43 år. Bosse möter ishockeyprofiler och det blir snack om allt möjligt. Häng med!