En klok man har talat. X:et brukar inte att ta till överord. Snarare tvärt om.
– Vi hade en stark trupp förra året. Men vinterns är strået vassare. Framför allt är konkurrensen tuffare. De flesta har lyft sig ytterligare en klass, säger han.
X:et, tränare för juniorerna, ingår i den tränar/ledergrupp som utvecklar framtidens spelare.

Till NHL försvann inför den här säsongen David Rundblad, Robert Larsson och X:ets egen son, Tim, förresten född i New York. Tre tuffa förluster, men X:et är inte orolig.
– Titta på Edström, på Alm, på Granberg för att nämna några. Killar som utvecklats snabbt och som fyllt vakanser. Yngre speölar har haft svårt sticka fram på anfallsplats, men det kommer mycket underifrån, säger X:et
Och han bör veta.

Janne började som knatte i legendariska Björnligan, men sysslade också med cykling, åkte skidor och tävlingssimmade.
– Knappast negativt, att vara allround byggde kropp, konstaterar han.
JVM-segern 1981 med Sverige väckte intresset på andra sidan Atlanten. Första året tackade X:et nej till att åka över.
– Det gjorde mig snarast gott, har han konstaterat i efterhand.
Sedan drog Janne. Succén i Staterna varade i tio år, år efter år. Faktiskt.
– Jag hade turen att slippa farmarligan och mycket kan jag tacka mina lagkamrater för, säger han.
Hur menar du?
– Anders Hedberg fanns redan i klubben, liksom Kent-Erik Andersson. De betydde oerhört mycket för mig, både på isen och utanför, säger Janne, som kom tillsammans med en annan skelleftefödd kille, Peter Sundström, son till AIK:s umefödde back, Elon Sundström.

X:et var känd som en offensiv forward i AIK. I New York fick han, ganska snabbt, huvuduppgift som defensiv forward.
Uppgift: ta bort motståndarnas främsta anfallare.
– Att döda utvisningar var en av mina uppgifter. Att spela klokt och inte göra några chansningar.
Hur reagerade du in den rollen?
– Jag trivdes, tränarna bestämmer och jag lyckades klara mitt jobb. Och stortrivdes, säger X:et.

Han var alltid vältränad. Grunden lades under ungdomstiden då den allsidiga träningen formade kroppen.
– Konditionen var ruggig och jag kände mig stark. Samtidigt hade jag oerhört duktiga spelare vid min sida. Det gjorde jobbet lättare, påpekar han.
Bland annat spelade han mot NHL-ikoner som Wayne Gretzky och Mario Lemieux.
– Lemieux håller jag som strået vassare, han var större och starkare och lurade alla.
Du också?
– Ja, men samtidigt lyckades jag hålla ner honom några gånger…

X:et uppmärksammades inte för målen, däremot för ett fantastiskt spel i det tysta – för laget.
– Phil Esposito tyckte jag gjorde ett starkt skitjobb utan att bli uppmärksammad. Därför införde han Steven McDonald Extra Effert Award första året. Jag fick det, berättar X:et.
Priset: en stor pokal och en bil!
Men tio år i NHL slet hårt på kroppen. X:et fick problem med ryggen, opererades men blev inte mycket bättre. Sedan jäklades nacken.
Erbjöds du en fortsättning i klubben?
– Jo, jo, men smärtorna blev för tuffa. Jag opererades, men blev inte speciellt bättre. Det var som det var. Jag tvingades ge upp, säger X:et.
Vad är dina bästa minnen av NHL?
– Fantastiska år! Fantastiska människor! Jag kände mig priviligierad och tjänade bra med pengar. Att jämföra med dagens summor går inte, men ändå.
Vad var sämst?
– Alla resor! Idag har varje NHL-klubb en egen kärra. Vi åkte inrikes och hade långa, långa väntetider på flygplatser i hela Nordamerika…

Han flyttade hem till Skellefteå sommaren och hann med tjugo matcher i AIK i allsvenskan. Sedan var spelarkarriären över.
Hur mår du idag?
– Inte hundra, men jag klarar att åka skridskor. Samtidigt tränar jag hårt själv, vilket inneburit att hela kroppen repat sig, säger X:et.
Men klaga?
Glöm det, X:et har alltid varit en tuff kille som tålt kniven. Men det finns ju gränser.

Han hade tävlingshästar en tid i hemmet i Stämningsgården, men tvingades göra sig av med dem (ryggproblem, framför allt).
Idag åker du Sverige runt, ofta med buss, tillsammans med juniorerna. Trivs du i den rollen?
– Stortrivs! Att träna juniorer är en oerhört inspirerande uppgift, jag njuter varenda dag. Även om bussresorna inte är någon höjdare, precis …
För två år sedan var du aktuell som tränare för A-laget. Du tackade nej, varför?
– Tim fanns med i truppen. Därför kändes det fel. Nej, jag har inte ångrat beslutet.

Idag ingår Tim i New York Rangers organisation. När detta skrivs har han gjort 13 matcher i NHL med Rangers och 38 i Connecticut Whale. Facit är 2 mål och 26 målpass.
Vad har du sagt till Tim?
– Ta det lugnt, jobba vidare, dag för dag, på träning och matcher. Han är under spännande utveckling och den här resan gör honom gott. Det är jag övertygad om.
Är han som dig, killen som aldrig/inte klagar?
– Det känns så, säger X:et.
Sen väntar juniorträning, igen.
Ishockeylivet går vidare för denne fighter, som fyller 50 bast i juli.
Hörde Pea Israelsson&Co?

___________________________________________________________________

Bosse Fuhrman har följt Skellefteå AIK sedan 50-talet. Först som liten knatte på Norrvalla, sedan som journalist/sportchef på Norran i 43 år. Bosse möter ishockeyprofiler och det blir snack om allt möjligt. Häng med!