Fuhrmans Hörna: Mats Lundström

Mats Lundström? Idag är det 25 år sedan mannen senast spelade i Skellefteå AIK och 21 sedan han gjorde mål i Elitserien (som serien hette på den tiden).
Vi snackar över telefon och Mats är just i färd att starta eget företag inom försäljning/affärsutveckling i Stockholm.
– Spännande, så mycket kan jag avslöja, säger han.

Men låt oss först berätta om första målet i Globen. Så här beskriver han det i en tidigare intervju i Aftonbladet:
”– Jag tror att jag fick en passning av Peter Hammarström och det enda jag minns tydligt är att Roffe Ridderwall var chanslös: det kan du skriva med stora, feta och röda bokstäver! Jag tror det var ett backhandsskott, säger Mats.

Nyförvärvet från Skellefteå AIK hade just prickat dit det första målet någonsin i Globen, efter 4.02 av premiärmatchen mot Djurgården.
Men han insåg inte det historiska där och då.
– Det är en risk att det blir en klyscha nu, men man var så inne i matchen. Det var Elitseriematch och det var mot Djurgården och just i det ögonblicket kände man ju inte "yes, jag var först!”.

Det händer att Mats påminns om det historiska målet.
– Ofta! Medelålders, hockeyintresserade män har ett kopiöst minne för hockey …

Vad minns du själv?
– Matchen var en oerhört stor händelse för AIK, Djurgården och hela Stockholm. Globen är fantastisk. Motsvarigheten fanns egentligen bara i NHL, säger han.
 
Slut kul minne. Men det var i Skellefteå Mats växte upp, Floravägen. Pappa Valter, idag avliden liksom mamma Birgit, var populär domare i Skellefteå, både i ishockey och fotboll.
– Dessutom spelade vi golf, hela familjen, säger Mats.

Acka Andersson, legendarisk landslagsman, fick Mats att koncentrera sig på ishockeyn.
– Han lärde mig att åka skridskor. Egentligen var jag ganska usel från början, säger Mats.

Acka kunde vara en tuffing. Hur upplevde du honom?
– Utåt kanske han såg svår ut, men Acka hade ett stort hjärta.

Vad minns du mest från första tiden som pojkspelare?
– Att det kunde vara förbaskat kallt på Norrvalla. Men även vid tjugo minus tränade vi på utebanan.
 
Mats, ingen jätte, utvecklades snabbt. Som 14-åring tränade han tillsammans med 17-18-åringarna!
– Svenåke Svensson, som tränade juniorerna, frågade och jag tog chansen. Klart det var utvecklande.
Klubbkamrater på den tiden var bland andra Ulf Lindblom, Niklas Mannberg och Anders Lundholm

Sista Elitmatchen 1983, Färjestad borta, debuterade han i högsta serien.
– John Slettvoll tog med mig i truppen och sa före matchen att ”nu ska du debutera i högsta serien”.

Och det fick du?
– Yes, ett byte, i sista perioden. Jo, jag fick röra pucken.
Det skulle bli ytterligare 243 elitmatcher innan karriären var över.
 
Mats avancerade snabbt och efter säsongen 87-88 hörde Solna AIK av sig. Anders Hedberg tog kontakt.
– Han frågade om jag ville utvecklas och det ville jag. Dessutom fanns min gamla AIK-kompis Thomas Åhlén i laget. Jäkligt kul vinter.

Men ändå vände du norrut efter en säsong?
– Ja, tränarna Roland Stoltz och Per ”Tjuven” Johansson ringde och det är klart; Skellefteå är Skellefteå. Jag bröt mitt tvåårskontrakt med Solna. Kontraktet gav mig möjlighet att återvända tillbaka till Skellefteå – men ingen annanstans.

Tjänade du bra i Solna?
– Kaffepengar jämfört med dagens summor. Kanske 30 000-35 000 kronor i månaden?
 
Skellefteå AIK klarade kontraktet det året, bland annat genom att slå Frölunda i avgörande match borta med 10-1.
– Fantastisk upplevelse! Om jag gjorde mål? Mest troligt, jag gjorde nästan alltid mål … säger Mats och skrattar.
Därefter hamnade han just i Frölunda, fick ett bra jobb, och gjorde två säsongen i föreningen.

Varför slutade du?
– Leif Boork dök upp och han meddelade att jag inte skulle få nytt kontrakt.
Mats hade dessförinnan gjort 77 matcher i föreningen (27 mål/14 målpass). Tack och adjöbeskedet kom sent på värvarsäsongen och Mats nobbade bland annat anbud från Danmark.
– Jag tog helt enkelt ett sabbatsår. Gjorde annat än spelade ishockey.
 
93-94 var han elitspelare igen; Modo.
– Tydligen var jag inte bortglömd. Kent Forsberg ringde och meddelade att laget behövde rutin. Och jag var 26…

Mats gjorde come back, spelade 37 matcher (7 mål/6 målpass).
Ingen jättesäsong poängmässigt!
– Kanske inte, men vi behövde inte göra så många mål, den uppgiften skötte Peter Forsberg …

Mats hade tänkt fortsätta i Modo.
– Men Leif Boork dök upp som tränare och tyckte att om jag inte dög två år tidigare så dög jag inte nu.
Då tackade Mats för sig, flyttade till Göteborg, satsade på civila karriären, men har sedan dess flyttat till Stockholm, hunnit skilja sig och satsar nu på eget.

Frugan Lowina är holländska, de har två barn, och besöker Holland oftare än Skellefteå.
– Brorsan finns kvar i Skellefteå, men jag har lovat Måns, som är sju, att vi ska åka upp förr eller senare. Han har aldrig varit i Skellefteå.
Familjen sticker oftare till Holland. Barnen är tvåspråkiga.

Klarar du holländska, Mats?
– Någon stjärna blir jag inte. Men jag kan göra mig förstådd. Faktiskt.
 
Skellefteå AIK är fortfarande klubben i Mats hjärta.
– AIK:s utveckling är helt fantastisk. Det finns knappt ord att beskriva framgångarna på senare år.

Tre frågor till slut, Mats: vilken är din svåraste backmotståndare genom tiderna?
– Göran Lindblom i AIK. Han genomskådade alltid mina drag med pucken. Den killen var omöjlig.

Bästa femma du mött?
– Rysslands med Fetisov, Kasatonov, Makarov, Larionov och Krutov, då den stod på toppen …

Hur nära var det att du skrivit kontrakt med Detroit?
– Nära. Jag ringde Jan Erixon, som då fanns i New York Rangers, och han sa; ”Du måste ta beslutet själv, känna att du verkligen vill.” Jag backade ut.
Detroit hade på den tiden inga svenskar. I dag finns sex svenskar i truppen.



Premiärmålet I Globen. Målskytt: Mats Lundström.