Fuhrmans hörna: Folke Aronsson
Publicerad: 2012-02-08

Folke Aronsson? Då tänker äldre AIK-fans på en välutbildad forward, duktig på skridskor, smart – och lagspelare.

Under sju säsonger i högsta serien hade han bara sex (6) straffminuter.

– Jämför inte dagens ersättningar med våra. Jag hade fem kronor i timmen på vanliga jobbet och fick åtta av AIK då jag var upptagen av ishockey, minns Folke.


Bilden: Skellefteå AIK i början av 60-talet. Trea från höger i bakre raden ses Folke Aronsson.

Vi sitter och snackar minnen på Åsgatan, Skellefteå, där Folke bott sedan början av 60-talet med sin kära Zara. Folke har kristallklart minne och håller igång varje vecka med curling. Däremot har han lagt golfklubborna på hyllan.
– Nyckelbenet av, käkben ur led, två hjärnskakningar och skadade revben. Jag har klarat mig bra, konstaterar han.

Han är sig lik sedan tidigare, vägde omkring 76 kg som aktiv och är nere på omkring 70 idag.
– Jag försöker göda honom, men inget hjälper, säger makan Zara och skrattar.

Folke Aronsson

                                                                                Foto: BO FUHRMAN

Till ishockeyn; Folke är uppväxt öst på stan och moderklubben är Clemensnäs. Där drog storebror Ivan, idag 82, bosatt i Karlskoga, honom till träningar.
– Jag såg bland annat Clemensnäs möta IK Göta i SM-semifinal 1948. Göta vann med 6-3 minns jag, säger Folke.

Under legendariske Lennart Höglander, populärt Högis, tog han plats i Clemensnäs A-lag 1952. Två år senare skrev han på för AIK, som var på väg uppåt.
– Men jag ångrade mig och rev papperen. På den tiden var det krig mellan klubbarna och clemensgrabbarnas tryck blev för hårt …

Året efter, 1955, träffade han AIK-ledaren Jeppe Lindahl på bio sista dagen då övergångar kunde registreras (”jag tror stopptid var 15 augusti”).

Vad hände?

– Jeppe frågade och jag sa att jag var beredd att gå över den här gången. Efter filmen kom AIK-stjärnorna Göte Almqvist och Rulle Andersson med övergångshandlingar, jag skrev på och handlingarna stämplades i tid …

AIK saknade tränare det året, men Göte Almqvist, en av spelarna, skötte övningarna. De första passen kördes på Vitbergstjärnarnas is.
– Eftersom de flesta spelare också sysslade med fotboll, däribland jag, så fanns redan från början hygglig konditionen.

I AIK tog han snabbt en ordinarie plats, i kedjan tillsammans med Hasse Svedberg, då ytterforward, och Jan-Erik ”Janscha” Brännström.
– I AIK var jag yngsta spelare då, 19. Men jag försökte lära av stjärnor som Svedberg, Almqvist och så småningom Acka Andersson, säger Folke.

Ganska snabbt väntade Tre Kronor med matcher mot Finland, USA, Tjeckoslovakien och Norge. Han minns bland annat när landslagstränaren, Ed Riegle, fanns på Norrvallas utebana och körde pass. En testmatch spelades i Umeå och där fick Folke en defensiv roll. Den skötte han utan anmärkning.

Tre Kronor Folke Aronsson

Sverige. Folke Aronsson finns som trea från höger i bakre raden. I truppen fanns bland annat lagkamraterna Harry Granberg, längst till vänster, och Elon Sundström, tvåa från höger i nedre raden.

Så småningom spelade han också tillsammans med legendarer som Harry och Roland Granberg samt Putte Brännström, som senare flyttade till Malmö. På den tiden bestod AIK av två backpar och två anfallare. Idag är elitserietruppen dubbelt så stor.
– Vi hade tiotusen åskådare på Norrvalla och ungefär lika många i Leksand. På Johanneshov var det uppåt 13 000 om jag minns rätt, säger Folke.

Vilken var din bästa match?

– Kanske var det mot Gävle Godtemplare omkring 1960. Norran hade rubriken ”Folke Aronsson dominerade banan”. Jodå, det gick bra, säger Folke, som sällan tar till några överord.

Målrekord? Fyra i en match mot Alfredshem, nuvarande Modo, tre vid tre tillfällen.

Apropå ingressen och ersättning till spelare. Minns Folke rätt så var segerpremien 100 kronor. Vid oavgjort/förlust betalades 25 kronor.
– Vi hade också ersättning för förlorad förtjänst. Åtta kronor timmen. På jobbet tjänade jag fem …

Men då ska alla veta att AIK-arna vid bortaspel steg på tåget, Kungavagnen, i Skellefteå vid sjutiden på torsdagskvällen. Fredag spelade gänget första matchen, söndag andra. Sedan tåg norrut igen och hemma i Skellefteå vid två-tre-snåret på måndag eftermiddag.
– Efter sex år hade jag fått nog. Resorna tog musten ut mig och vi spelare hade ju ett sju till fyra-jobb, också, säger Folke.

Han hann med några säsonger ytterligare i Clemensnäs innan det definitivt var slutspelat.

Hur mycket AIK-ishockey ser ut idag?

– Hemma? Aldrig. Jag var där senast för två år sedan, tillsammans med Hasse Svedberg. Nu blir det mest radio och snuttar i tv. Det räcker, säger Folke.

Vad säger du vinterns AIK?

– Mycket imponerande! Trots att många stjärnor försvunnit så tror jag att l a g e t AIK är jämnstarkare än förra året. Det här kan bli riktigt spännande.

 

___________________________________________________________________

Bosse Fuhrman


Bosse Fuhrman har följt Skellefteå AIK sedan 50-talet. Först som liten knatte på Norrvalla, sedan som journalist/sportchef på Norran i 43 år. Bosse möter ishockeyprofiler och det blir snack om allt möjligt. Häng med!