Om statistiken stämmer snittade han 0.94 poäng per match i serien under elitserien (69 matcher gav 41 mål och 24 målpass). I elitserien nådde han 0.80 (221 matcher gav 121 mål och 55 målpass).

Du måste ha någon teori varför de satte så många, Tjuven!
– Faktiskt inte. Det blev bara så. Och det var kul .., säger karln när vi träffas.
Tjuven har aldrig varit man av stora ord. Han har jobbat i det tysta och alltid gjort ett fullgott arbete.
Målen har talar sitt tydliga språk, helt enkelt.
 
Han bor i Södra Tuvan idag och han bodde där som liten grabb. Lärde sig läsa på Sörböleskolan och hamnade ganska snabbt i Innerviks SK, där Kalle Sundqvist var legendarisk ishockeyledare.
Det blev spel i femman och fyran och plötsligt tog han plats i TV-pucklaget, som gick till semifinal och fick spela på Johanneshov. I laget spelade bland annat Martin Johansson, Lövånger, och Lars-Fredrik Nyström, som såg dagens ljus i Malå (de skulle senare kämpa tillsammans i AIK).
Och vem lockade dem till AIK? Jo, Thor Johansson, då rektor på Verkstadsskolan, Skellefteå.
– Det blev juniorlaget då Lennart Höglander, Högis, matchade A-laget, minns Tjuven.

Studier, jobb vid Fläktfabriken i Stockholm och lumpen vid P5 i Boden. Ishockeyn var inte nr 1 för Tjuven när han var 19.
– En vinter spelade jag faktiskt ingenting. Året efter var jag hemma i Skellefteå igen och då hörde Göte Almqvist i Clemensnäs av sig. Jag skrev på ...tror jag, säger Tjuven.
Clemensnäs spelade då i högsta serien, allsvenskan, och AIK i tvåan.
– AIK-gänget hörde av sig och jag vände i porten, så att säga, säger han.
Tjuven ångrade sig inte. Han fick chansen i A-laget mot Malmberget borta.
– ”Bulten” Lestandetr ringde och meddelade att sju spelare var borta. Jag m å s t e spela och det blev tillsammans med Hardy Nilsson och Lennart Jonsson, från Arvidsjaur.

Sedan dess var han ordinarie hos svartingarna.
– Vi hade en helt fantastisk resa; ena året i högsta serien, den andra i tvåan. Underbara år, betonar han.
Från 1970 till 1982 var Tjuven ordinarie i AIK.
Aldrig petad?
– Kanske, men jag kan inte minnas det. Faktiskt.
Karln var dessutom gjord av granit; ett skadat ledband i knäet och en spricka i vaden. Det var enda skadorna under alla åren.
Vad har du för men av ishockeyn idag?
– Faktiskt ingenting, Bosse. Märkligt nog, säger han.

Guldåret 77-78 var makalöst. Då gjorde AIK:s förstakedja 170 poäng (mål/målpass):
Martin Karlsson 66 poäng (35 mål/31 målpass).
Hardy Nilsson 56 (26/30).
Per Johansson 43 (25/23).
Och ända omfattade säsongen bara 41 matcher …
– Sagolik säsong. Men det var inte heller illa att vinna elitseriens grundserie några år senare, minns Tjuven.
När var du säker på seger i avgörande guldfinalen mot Solna i Scandinavium?
– Nej, nej! Vid en tekning då matchuret visade 19.48 i sista perioden, då tänkte jag; vi vinner!

Tjuven fick aldrig chansen i Tre Kronor. Inte ens något junior- eller b-landslag.
– På den tiden var det tuffare platsa i Tre Kronor. Då fanns en stomme som kompletterades med enstaka, nya spelare. Nu är det väl hundra spelare i Tre Kronor under en säsong? säger Tjuven och skrattar.
Säsongen 77-78 var han aktuell för Izvestijaturneringen i Tre Kronor tillsammans med Martin Karlsson/Hardy Nilsson, som faktiskt är svågrar med varandra. Men i sista stund valde förbundskapten ”Virus” Lindberg ”Krobbe” Lundberg.
Tjuven var också aktuell i en kamp mot Kanada, men fick nobben i sista stund.

Du vigde livet åt AIK och Skellefteå. Har du ångrat det?
– Inte en sekund! Jag har haft ett fantastiskt liv, säger Tjuven.
Men det var ändå nära att han hamnat i (Västra) Frölunda, där ”Bittan” Johansson var legendarisk ledare.
– Bittan låg på, liksom min kusin Anders Johansson, som flyttat från AIK till Göteborg. Jobb var fixat, allt. Men när vi kom hem stod AIK-ledaren Jan-Ulf Mitchell på plats med öppen famn. Då avskrev vi Frölunda …

Idag är elitishockey ett yrke. På Tjuventiden gällde vanligt jobb på dagtid och träning med start klockan 16.00 nästan varje dag. AIK tränade tufft. Exempel: november 1972, då A-laget hade 16 träningar, sju matcher och lika många resdagar.
Tjänade du bra?
– Knappt något. En av de sista säsongerna på 80-talet blev det 10 000 kronor för en säsong. Det minns jag.
Men du sörjde aldrig över dåligt betalt?
– Nää. Kamratskapet var fantastiskt, det här var ett sätt att leva. Och ishockey var det roligaste som fanns.

Tjuven hann också med tre tränarsäsonger i AIK. En med Christer Abrahamsson och två tillsammans med arbetskompisen (fortfarande!) Rolle Stoltz.
När du och Rolle och AIK åkte ur eliten 1990 tog det sexton år innan klubben var tillbaka i högsta serien. Trodde du det skulle ta så lång tid att komma tillbaka?
– Nej, men slutat av 1990-talet var besvärligt. Nya tränare, nya spelare, ekonomiska problem, ja, allting. AIK mådde inte bra.
Det gick så långt att klubben en fredag 1997 beslöt att lämna in konkursanmälan kommande måndag.
Norran skrev – bland annat undertecknad – att något sådant var otänkbart. Under helgen strömmade medel in, bland annat en halv miljon från en AIK-fantast i Umeå.
Och plötsligt levde klubben igen!

Sedan vet vi hur det gått; sportsliga framgången växte i början av 00-talet och idag tillhör klubben Sveriges främsta, med SM-silver förra säsongen.
Hur ska det gå i vinter, Tjuven?
– Ska jag vara ärlig; förra säsongens trupp såg starkare ut. Men då svek A-femman i finalen, kapitalt. Dagens trupp har ett otroligt tempot, en skridskoåkning som imponerar. Men jag saknar kroppskontakt. I vissa matcher liknar ishockeyn innebandy. Tuffare måste det bli!
Samtidigt har elitishockeyn drabbats av svåra skador i vinter …
– Ok, men det är skillnad på tufft och juste och tufft och ojuste.

Tjuven räknar med AIK bland de åtta bästa.
– Sedan kan det gå hur som helst. Det krävs flyt hela vägen för att ta guldet igen. Men naturligtvis finns chansen.
Favoritspelare?
– Erik Forssell! Han gör ett fantastiskt jobb i det tysta. En lagspelare i ordets rätta bemärkelse, beundransvärd.
Några fler du vill plussa?
– Alla ungdomar med Oscar Lindberg i spetsen. Det är otroligt vad de utvecklas snabbt. Dessutom ska det bli intressant se hur vass Joakim Lindström är när han nu kommer tillbaka.
Instämmer.

 

 

 

 

 

 

 

Foto: Bo Fuhrman
RÄDDNINGSKÅREN.
Det är Per Johanssons hemmaplan, numera.

___________________________________________________________________

Bosse Fuhrman har följt Skellefteå AIK sedan 50-talet. Först som liten knatte på Norrvalla, sedan som journalist/sportchef på Norran i 43 år. Bosse möter ishockeyprofiler och det blir snack om allt möjligt. Häng med!