Fuhrmans hörna: Göran Lindblom
Publicerad: 2012-01-25

AIK:s främste playmaker genom tiderna

Rubriken kan låta uppkäftig, men är knappast överdriven.
Göran Lindblom, idag 55, hade handleder som ingen annan, en spelblick som saknade motstycke och en klokhet som få.
– Du tar i. Jag har mycket att tacka Jalle Forsmark, som var gympalärare på Brännan. Han gav oss smågrabbar möjlighet att testa många idrotter. Det var viktigt innan jag valde ishockey, säger Göran.

Vi sitter i Skellefteå Kraft Arena och ser dagens AIK köra ett tufft tisdagspass.
I den här miljön trivs Göran extra bra. Han spelade femton säsonger i moderklubben AIK, från 1973 till 1988.
157 landskamper, varav 105 i A, 8 i B och 44 i juniorupplagan.
Gjorde flest målpass av en back i Elitserien 1979.
Flest poäng av en back i Elitserien 1978, 1979 och 1981.
Ett SM-guld (AIK), ett VM-silver 1981, ett EM-silver 1981, OS-brons 1984, EM-brons 1978 och 1982.
Imponerande. Vad rankar du högst, Göran?
– SM-guldet är oslagbart. OS-bronset i Sarajevo 1984 glömmer jag heller aldrig. Minns speciellt invigningen med 70 000 åskådare på läktarna. Och att umgås med en hel världs idrottsmänniskor var stort. Göteborgs-VM 1981 ligger också högt.

Stämmer officiella statistiken gjorde han exakt 400 matcher i elitserien, varav 72 mål och 194 målpass. Inte illa av en back!
Tittar man totalt i seriesammanhang spelade Göran – ta siffrorna med en nypa salt – 550 matcher i tävling.
Lägg därtill 157 i landslagsdräkt.
Plus träningsmatcher, Expolaris Cup, spel i Malå två säsonger, sista 1990.
I Malå säsongen 1988-89 blev det 26 matcher, 7 mål och 27 målpass.
Du slutade som 32-åring i AIK. Det var tidigt ...
– Ja, jämfört med dagens lirare. Vi gjorde tvåsiffrigt i avgörande mot Frölunda borta på vårkanten och klarade elitkontraktet. Vi fick slåss för livet varje säsong och det kostade på. Jag var nöjd, helt enkelt.
Har du ångrat dig?
– Nej, var del av livet har sin tid, så ock ishockeyn.

Göran började som forward, men i TV-pucklaget säsongen 1972-73 saknades det backar, varvid Göran och Björklövens Torbjörn Andersson flyttades till försvaret.
– Och så fortsatte det. Birger Böresson och Nisse Svanholm, som skötte TV-laget, hade sålunda stor del i min utveckling och framtida val. Jag hann med två säsonger i TV-laget, säger Göran.
I Tre Kronor hade han ”Virus” Lindberg, Tommy Sandlin, ”Fisken” Ohlsson och Anders ”Ankan” Palmström som befälhavare.
– Fantastiska år! När Leif Boork kom var jag däremot körd. Nej, jag vet inte varför jag plötsligt inte fick chansen. Jag tror inte Boorken gillade mig, helt enkelt.

Han blev AIK trogen under hela elitlivet. Däremot besökte Göran och kärleken, Marie, Göteborg och pratade övergång till (Västra) Frölunda.
– Vi var sugna, men backade ut. Trivseln i AIK betydde oerhört mycket, berättar Göran.
Han blev också draftad i åttonde rundan av NHL-laget St Louis Blues 1976.
– På den tiden hade få svenskar tagit chansen i NHL. Mats Waltin och jag hade förfrågningar, men dom ville bara ha en av oss, den yngre ... Och jag ville inte åka över ensam.
Har du ångrat dig?
– Inte en sekund! Tror samtidigt att min spelstil inte skulle passa i NHL, om sanningen ska fram.
Men du kunde ha tjänat en hygglig hacka?
– Pengarna då och nu kan inte jämföras på samma dag. Minns jag rätt tjänade jag 150 000 kronor i AIK en säsong och då var jag proffs eller något liknande.

I dagens AIK jämför Göran sig med glommerssonen Rasmus Edström.
– Härlig lirare, han liknar mig men är leftare. Fantastisk spännande kille som växer för varje match.
Vad säger du om AIK:s forwards?
– Jimmie Ericsson har jag alltid haft stora krav på och nu motsvarar han dem till hundra procent. Så var det tyvärr inte tidigare. Annars hade Jimmie kunnat gå riktigt, riktigt långt.
Spelade du tillsammans med hans pappa, Sven?
– Yes, härlig kille! Jag har ett skönt minne; då vi spelade på Hovet. Sven var reserv och skulle plötsliga hoppa in. Men Sven var helt frånvarande, satt och täljde en gubbe av en träbit och var inte alls spelberedd. Sven blev väl slöjdlärare ..?

I sexton år gjorde AIK irrfärder i allsvenskan. Innan laget tog steget upp igen 2006.
– Ja, det var länge! Men klubben byggde sakta men säkert upp en proffsig organisation utanför isen. Utan stress. Samtidigt valde AIK att bygga underifrån, utbilda unga spelare och ha tålamod. Jag är extremt imponerad över den resa som hela föreningen gjort – och gör.
Och stolt över din gamla klubb?
– Absolut! Hela gänget gör ett fantastiskt arbete. Däremot skämdes jag när Ville Koistinen fick mitt gamla nummer, 6. Jo, det är sant, jag kände jag det när man såg honom på isen, säger Göran.

Idag har han en viktig uppgift när det gäller utvecklingen av västerbottnisk ishockey. Varje vecka finns Göran på plats i olika föreningar och sprider kunskaper om sporten.
– Fantastiskt kul! Att besöka föreningar, hjälpa barn och ledare sporrar mig. Jag har ett superjobb.
Vad händer ikväll?
– SK Lejon! Men ska sanningen fram; det är inte enkelt för småföreningar att avancera i seriesystem. Ishockeyn är kostsam och nästan varje klubb har kärvt med ekonomin. Dessutom är det en inomhussport numera. Utan hall är det svårt nå framgångar, ja, ens driva verksamhet.

Slutligen, Göran, hur ska det gå för AIK i vinter?
– Ska sanningen fram trodde jag inte att laget skulle ligga så högt. Men AIK får gärna överraska mig hela säsongen!
Hur ser du på fortsättningen?
– Risken är att Djurgården, Linköping, HV och Färjestad vaknar och då blir det tufft. Dessutom är det full fart på AIK, Luleå och Brynäs. Det kan bli hur nervpillrande som helst!
Är du en bra tippare?
– Nej, jag brukar tippa AIK en bit ner. Så skönt att jag ofta/alltid har fel!
Göran nickar, han har kvar det härliga humöret, glada uppsynen och självironin.
Härlig ishockeyprofil!


___________________________________________________________________

Bosse Fuhrman


Bosse Fuhrman har följt Skellefteå AIK sedan 50-talet. Först som liten knatte på Norrvalla, sedan som journalist/sportchef på Norran i 43 år. Bosse möter ishockeyprofiler och det blir snack om allt möjligt. Häng med!



Skellefteå AIK